FOUR ROSES LIMITED EDITION 2019 & 2020

Har nu avhandlat en hel del kring sourcade varumärken och dess frånvaro av transparans. Men det finns självklart produkter idag som är väldigt tydliga för oss konsumenter. Kanske inte en spikrak väg men idag är Four Roses ett lysande exempel på vad jag uppskattar som kund. Deras flaggskepp är den årliga Limited edition där jag A/B testar 2019 och 2020 års utgåva mot varandra.

När du dyker ner i Four Roses Distillery historia, möts du av en mängd motstridiga uppgifter. Vilket är egentligen inget nytt. Det är ju inte så att all information som hämtas från nätet är baserad på fakta.

Tvärtom kan det ofta verka som att avsändaren försöker övertyga dig genom att skriva en så övertygande och färgglad historia som möjligt. Vilket också är fallet med den romantiska berättelsen om hur Four Roses grundare; Paul Jones, skapade sitt varumärke. En berättelse som återges överallt, inte minst av Four Roses själva via deras hemsida. Traditionen säger att Jones hade blivit kär i en ung sydstatskvinna och hade bett henne att gifta sig med honom. Det påstås att hennes svar varit att om hon hade på sig en med fyra röda rosor på sin klänning vid nästa bal, skulle hon äkta Jones. Vilket hon gjorde, och som ett tecken på hans hängivenhet, kallade han sitt whiskymärke Four Roses. Sanningen säger något annat – enligt C. Spoelman och D. Haskells bok, Dead Distillers, dog Paul Jones som ungkarl. Men det råder ingen tvekan om att många har sålt en flaska Four Roses Bourbon på den historien. Det anmärkningsvärda är bara att människor hittills fortsätter att upprepa historien – inklusive Four Roses egen Al Young. Som nämnts är berättelsen om Four Roses något oklar och mycket av den information som Four Roses webbplats erbjuder korrigeras av t.ex. Bourbonhistorikern Michael Veach, som i sin tur rättas av andra.

Four Roses-grundaren Paul Jones ägde inte själv ett destilleri, men som så många andra före honom började han sin karriär med att köpa whiskey från lokala destillerier för att sedan sälja det genom sin livsmedelsbutik i Atlanta, Georgia. Ett av destillerierna som Jones handlade med, enligt Veach, skulle vara The Rose Distillery i Atlanta, Georgia. 1884, vissa källor hänvisar till 1886, flyttade Jones sin butik i Atlanta till Whiskey Row i Louisville, Kentucky, där han patenterade varumärket Four Roses. Jones dog 1895 och testamenterade sin verksamhet till sina brorsöner. 1922 förvärvade brorsönerna Frankfort Distillery och började destillera sin egen whisky under varumärket Four Roses. Under det amerikanska spritförbudet mellan 1920 och 1933 var Four Roses ett av endast sex destillerier som hade licens att sälja whiskey i Amerika. 1943 förvärvade Seagram varumärkena Frankfort Distillery och Four Roses. När Seagram hade sin storhetstid i Amerika ägde de inte mindre än fem destillerier i Kentucky, bl.a. The Old Prentice Distillery som Seagram hade förvärvat året innan Frankfort Distillery. Dessa fem destillerier använde samma två mashbills, men alla hade olika jästceller/jäststammar.

Med undantag för The Old Prentice Distillery, som Seagram döpte till Four Roses Distillery, stängde Seagram mellan 1960 och 1970 alla sina amerikanska destillerier. För att Seagram fortfarande skulle kunna upprätthålla produktionen av sina Whiskey-varumärken som tidigare producerades på de nu stängda destillerierna skickade de jästcellerna till Four Roses, och det är dessa fem jästceller samt två mashbills som Four Roses, fram till i dag, fortfarande producerar sin Bourbons från. Vilket gör Four Roses till ett ganska unikt destilleri. De allra flesta tillverkare använder bara en eller två mashbills och en enda jäststam, medan Four Roses, använder två mashbills – betecknade E och B, samt fem olika jästceller, som betecknas VKOQF.

Dessa två mashbills, tillsammans med de fem jäststammarna ger tio olika recept med olika smakprofiler. De tio olika recepten kallas OBSV OBSK OBSQ OBSO OBSF OESV OESK OESQ OESQ OESO OESF. Den första bokstaven i Four Roses recept är alltid O, nästa bokstav visar vilken mashbill som har använts. Den tredje bokstaven är alltid S och den fjärde och sista bokstaven anger vilken jäststam som har använts.

Trots att Four Roses var ett av de bäst säljande whiskey-märkena i Amerika mellan 1930 och 1950 tog Seagram det underliga beslutet i slutet av 50-talet att bara sälja sina Straight Bourbon whiskeys i Europa och Asien. För att göra saken än värre valde Seagram att ändra blandingen av Four Roses Blended – som amerikanerna gjort sig vana vid, med en variant där flaskan och etikettdesignen såg ut som den gamla, men innehållet hade ersatts med en blend som innehöll 66 % GNS (grain neutral spirit). Vilket naturligtvis inte gick hem hos konsumenten, och Four Roses fick ett rykte om att vara helt odrickbart.

Under mer än 40 år blev således ”Four Roses Straight Bourbon” otillgänglig på den amerikanska marknaden. Tills Vivendi förvärvade Seagram, som sålde de flesta av sina whiskymärken till Diageo, som i sin tur sålde Four Roses till japanska Kirin 2002. Kirin fattade det extremt kloka beslutet att sluta producera den ovannämnda blended whiskeyn, för att fokusera uteslutande på Straight Bourbon Whiskey och därmed också återinföra deras Straight Bourbon för de amerikanska konsumenterna.

2015 investerade Kirin över 500 miljoner kr för att utvidga Four Roses nuvarande destilleri i Lawrenceburg, deras lager och deras tappningsanläggning i Cox’s Creek. När expansionen slutfördes 2019 kunde Four Roses fördubbla sin whiskeyproduktion och därmed gå från att kunna producera fyra till åtta miljoner proof gallons. Eller uttrycka det så – så vi européer kan förstå den häpnadsväckande mängden, tillräckligt för att fylla 130 000 fat per år.

Artikeln skriven av Hasse Berg.

Denna recension görs som tidigare nämnts på deras exklusivaste utgåva, den så kallade Limited edition där master distiller Brent Elliott väljer ut sina favoritfat och släpper en utgåva varje år. Denna är oerhört svår att få tag på och de 60 flaskor som släpptes på Systembolaget försvann på några sekunder. Jag har alltid varit ett stort fan av Four Roses, den transparans dom visar är ett utmärkt exempel på vad jag vill ha som konsument. Jag vet vad jag får i flaskan, och kan härleda min smak till vilket märke jag föredrar. Brukar ofta rekommendera deras Single Barrel som finns på Systembolaget. Är ni i USA så ska ni också alltid kika efter deras sk storepicks single barrel, gärna i cask strength.

Four Roses Limited edition 2019

• Producent: Four Roses
• Distillery: Four Roses distillery
• Ålder: En blend av 11, 15 & 21 år
• Mash Bill: 11 och 15 år, OESV. 21 år OBSV. Kika in här för Four Roses mash bills.
• Whiskeytyp: Straight Bourbon Whiskey
• ABV: 56,3%
• Pris: Denna inhandlades i USA för $125

Doft: Slås direkt av en mäktig fatkaraktär bakom den klassiska vaniljen och toffeen. Alkoholen slår inte så hårt som man skulle tro från en cask strength. Här är det en magisk mix av rejält gamla fat med läder, tobak och en torr jordkällare. Men även de brända faten framträder fint med en härlig doft av kanel och råsocker. Mycket balanserad.

Smak: En fin oljig viskositet och en nästan för pepprig smak fyller gommen vilket också kan vara alkoholen. Men efter det lägger sig kommer faten fram igen. Det är nästan för mycket, men bara nästan. För allt är inlindat av den fina viskositeten och smaker av vanilj och kanel.

Eftersmak: Lång, het och pepprig. Torrt läder som fyller hela gommen.

Slutsats: Detta är en maffig bourbon! De 21-åriga faten är nog de som ger så mycket fatkaraktär och min gissning är att den ensam inte hade varit lika angenäm som denna blend. Detta visar att ålder inte alltid avgör kvaliteten.

Betyg: 91/100

Kategori: Fantastisk

Four Roses Limited edition 2020

• Buteljerare: Four Roses
• Distillery: Four Roses distillery
• Ålder: En blend av två 12-åriga, 16 år & 19 år
• Mash Bill: 12 år, OESV & OBSV. 16 år, OESK. 19 år, OBSK. Kika in här för Four Roses mash bills.
• Whiskeytyp: Straight Bourbon Whiskey
• ABV: 55,7%
• Pris: 1 800 kr på Systembolagets websläpp.

Doft: Slås av ”perfekt balans” när de klassiska tonerna träder fram. Men bakom den första doftvågen kommer det mäktiga. En tjock våg av fikon, torkade russin och aprikos, en enormt fruktig ton. Men det är inte slut där. Kanderat socker och till slut kan jag sätta näsan på vad jag doftar. Kanderade äpplen. Vilken doft!

Smak: Symfoni av smaker. Här träder eken in först men sen kommer den torkade frukten, bränt socker  och stenfrukt som avslutning. En grym viskositet. Låter båda glasen stå ett tag och när jag är åter vid denna framträder den nästan som sirap i munnen.

Eftersmak: Härlig munkänsla med mild pepprighet och hetta. Något kortare än 2019, vilket är synd, för här är det lager på lager av smakupplevelser som utvecklar sig i munnen.

Slutsats: Nämnde jag maffig bourbon? Då är denna elegant och sofistikerad. Just utvecklingen från näsa till eftersmak var grym på denna och det var överraskningar genom hela provningen.

Betyg 92/100

Kategori: Fantastisk

Slutord: Four Roses gör det igen. Kontinuiteten att göra bra whiskey visar sig från sin absolut bästa sida i dessa utgåvor. Att sitta och jämföra två så här högkvalitativa Bourbons är en ynnest, men framförallt svårt. Idag gick 2020 års utgåva ut som segrare men jag slås av, att en annan kväll, på ett annat humör så är det 2019 som står högst upp på prispallen