Easy Rider straight Bourbon
EASY RIDER STRAIGHT BOURBON
“I never wanted to be anybody else.” Wyatt, aka ”Captain America” – Easy Rider, 1969
Att min första helt egna recension och artikel blir Easy Rider bourbon kan inte vara en slump. Den gav mig anledning att dyka djupt i vad jag älskar med amerikansk whiskey. Ganska fort upptäcker jag baksidan av en industri, som år 2021, fortfarande inte kan låta kunderna få tydlig och rätt information om vad man får i glaset.
Så var börjar vi?
Easy Rider bourbon vinner en stor offert med Systembolaget för att ”bredda” sortimentet på amerikansk whiskey. Först och främst ber dom om en whiskey, inte en bourbon. Stil och smakprofilen skall ha, jag citerar, ”en mycket smakrik whiskey med tydlig och balanserad fatkaraktär med inslag av kola och vanilj”. Således klassiska bourbon-noter. Allt gott!
Priset skall också vara så pass konkurrenskraftigt att den slår sig in på det lägre prissegmentet. Se upp Jim Beam, Jack Daniels, Elijah Craig, Wild Turkey, Ewan Williams m.m.
Överlag tycker jag detta är kanon. Min stora önskan är att fler svenskar ska få uppleva fler produkter från detta underbara segment.
Så då börjar vi gräva lite då. För en sak är säker, med en relativ gedigen samling av amerikansk whiskey, och provat mig igenom 200 + bourbons, besökt samtliga större destillerier i Kentucky och känner flertal personer inom bloggvärlden och industrin har jag aldrig hört talas om Easy Rider Bourbon. Hur kan det komma sig? Tack Google..
Ganska fort upptäcker jag att whiskeyn produceras av Hood River distillery, beläget i Oregon. Redan där anar jag vart det här är på väg då flaskan stolt titulerar sig som en Kentucky Straight Bourbon Whiskey. Då vet vi omedelbart vissa detaljer om drycken.
- Denna görs inte i Oregon. Det får den inte enligt lag.
- Den är minst 4 år.
Sen blir det snårigare. Whiskeyn är 45 % och det görs att vatten har tillsatts. Här måste de komma med något finurligt verkar det som. Å det gör dom. Glaciärvatten från Mount Hood.
Till detta har de lagt till en klassisk kommunikation om att vara ett rebelliskt märke mot rock & MC-kulturen. Detta är i sig inget konstigt. Allt ska säljas. Känns dock mer som någon kopia på det där stora märket som Sinatra och Slash dricker? Deras slogan verkar i alla fall slå in på den vägen.
A RIDER’S SALUTE
EASY RIDER IS MADE FOR ANYONE WHO LOVES BIKES AND WHERE THEY TAKE YOU.
DRINKS EASY. AGED RIGHT.
HERE’S TO OPEN ROADS AND SAFE RETURNS.
Allt detta är också självklart ok. Men för mig är det ju drycken i som är viktig. Samt om man gör spriten själv. Men det gör dom inte. Då tycker jag man försöker vara något man inte är och då kommer dom bli granskade av undertecknad.
Att Non distilling producers (NDP) finns är ju ingen nyhet, och de senaste artiklarna om Willett/KBD samt Cadenhead har belyst det här och här. Det jag vänder mig emot är transparensen om VAR spriten är gjord, hur du försöker få den att uppfattas och om den i så fall kan vara snarlik (eller samma) andra varumärken.
Mitt kontaktnät i USA är relativt gott. De första förfrågningarna visar att detta varumärke är relativt okänt. Det är för att det är relativt nytt hos Hood River. 2 år gammalt för att vara exakt. I och med att whiskeyn är 4 år gammal så fanns således spriten innan märket fanns. De större bloggarna har frikostigt fått samples mot en objektiv recension. De flesta fnittrar åt glaciär-vattnet.
Det visar sig att märket har köpts av Hood River distilleries som hade ett behov att få in ett whiskeymärke i sin portfölj efter att de sålt Pendelton (kanadensiskt whiskymärke) till Becle, moderbolaget som äger Jose Cuervo. Här nämner de i sin egen press att de har ”förvärvat” detta märke med rötterna i Oregon. Hood River ligger i Oregon. En vidare sökning på Easy rider whiskey/bourbon ger… att det finns en herre i Arizona som har ägt märket.
Ni får gärna göra ett varumärke som känns som något Jack Nicholson smuttat på i den klassiska filmen Easy Rider, men då sätter jag er i samma fack som Templeton (DÄR har vi en rolig artikel senare) eller Jefferson Reserve.
Apropå Jefferson Reserve, det är klart Hood River har sin egen ”Ocean Voyage”. Men här har tunnorna färdats från Kentucky ”på liknande väger som den kända Lewis & Clark expeditionen” (upptäckten av vattenvägen från Stilla havet i en expedition 1803-1806, något ironiskt beställd av just president Jefferson). ”Inte så långt från Oregon Trail (känd del av nämnd expedition) har vi slutlagrat vår bourbon i ek från Oregon”. Ok. Exakt där tappade ni min respekt.
Till slut så får jag faktiskt prata med gänget bakom Hood River. För mig blev det bara ett mysko säljsamtal från deras sida och fick som vanligt samma svar om varför man inte får berätta om ursprunget. Dock framför Master distiller Joe O´Sullivan stolt att glaciärvattnet var något väldigt viktigt för befolkningen i området. Vad det har med whiskeyn att göra får stå sig obesvarat. Framförallt om man i nästa mening säger att man försökt slå sig in på ett lågprissegment ($20-25) och säljer samma varumärke buteljerat till 40 % i USA. Gör vattnet i så fall destillatet bättre? Annars vore det ju dumt att hänvisa till denna magiska vattenkälla. Recensionen får väl visa detta.
Slutsats.
Ja, jag är bitter. Mest på Systembolaget på något sätt. Att vi fått ytterligare en Rackhouse eller John Lee till hyllan. Jag förstår att det inte är lätt med offerter. Men om ni ska bredda sortimentet så kan ni försöka ta ett varv utanför de klassiska noterna och faktiskt ge kunderna den bredd som faktiskt amerikansk whiskey kan ge. Önskar all lycka till Sthlm brands som säljer produkten, men jag är inte övertygad att detta breddar utbudet av amerikansk whiskey på Systembolaget.
Easy Rider Straight Bourbon Whiskey
Buteljerare: Hood River distillers
Distillery: Okänt
Ålder: NAS, minst 4 år
Mash Bill: Okänd (Hood River nämnde ca 10 % råg)
Whiskeytyp: Straight Bourbon Whiskey
ABV: 45%
Charlevel: okänd
Fyllnadsstyrka fat: okänd
Pris: 390 kr Systembolaget
Doft: Relativ klassisk bourbonkaraktär med viss vanilj och toffee. En gräston som går åt Jim Beam hållet, lätt kemisk. Svag fatkaraktär och inget större inslag av alkohol i doften. Relativ tunn doft överlag.
Smak: Får direkt en kemisk, tvålig smak som är ganska obehaglig. Ungt trä, viss vanilj och kola. Däremot spretar smaken åt alla håll utan djup och den kemiska tonen är tyvärr väldigt framträdande.
Eftersmak: Kort och kemisk
Slutsats: Ska ju bedöma smaken men kan inte låta bli att fundera på vad för typ av breddning som Systembolaget försöker påvisa med denna Bourbon. Den ligger i en bra prisklass men jämför man med t.ex Evan Williams Bottled in Bond så väljer jag den senare alla dagar i veckan. Tillsammans med frånvaron av transparans, och den uppenbart paketerade produkten (glaciärvatten och rebellisk MC-whiskey) från Hood River tycker jag Systembolaget kan göra så mycket mer för att påvisa bredden av amerikansk whiskey.
Själva whiskeyn gav även ett relativt dåligt intryck. Det kemiska i smaken var direkt dåligt och den tunna smaken gör denna till mer av ett komplement till drinkar, mer åt hållet Jack & Cola. Men där har vi ju redan en klassiker, så varför betala mer?
Betyg: 65/100
Kategori: Under medium
Vad betyder det här? Kolla in guiden till vårt poängsystem
