NOAH’S MILL VS. ROWAN’S CREEK

Den här recensionen är del 2 av våra Willett Distillery-miniserier. Om du missade den första delen, klicka här.

“I get up, I go to work, come home to eat and go to bed!” – Evan G. Kulsveen.

Jag älskar Willett eller Kentucky Bourbon Distillers (KBD) som de kallades förr i tiden. Ett urval av deras whiskey är bland mina absoluta favoriter och Even G. Kulsveen, som förde Willett Distillery tillbaka från de döda, delvis övergivet och permanent stängt, är utan tvekan en av de största pionjärerna i amerikansk whiskey i vår tid. Kulsveen hade en fantastisk förmåga att välja fat, samt blanda whiskey som i många fall var av en kvalitet som långt överskred majoriteten av den whiskey som finns på marknaden idag. Kulsveen vägrade att kompromissa vid en tidpunkt då amerikansk whiskey var på sin absoluta botten, trots att majoriteten av amerikanska destillerier var upptagna med att sänka alkoholprocenten, och därmed kvaliteten på deras produkter, för att anpassa sig på den då amerikanska marknaden. Trots det faktum att konsumenter på den tiden, som vanligtvis inte ville betala mycket mer än 150 kr för en flaska whiskey, levererade Kulsveen fortfarande single barrel whiskey som var barrel proof & uncut. Detta resulterade i att den japanska marknaden under ett antal år var de de enda köparna av KBD: s produkter.

Även om min beundran för Even Kulsveen är stor, och min kärlek till särskilt de “äldre” KBD-produkterna är obestridlig, finns det flera bittra droppar längst ner i mitt glas. Jag är helt övertygad om att någon kommer att tro att jag är en cynisk sökare som alltid står redo att peka fingrar mot andra, och redaktörens svenska whiskeyvän; Linus, har också vid flera tillfällen påpekat att jag är personifieringen av Statler och Waldorf från Muppet Show i en person.

Men om du har läst eller lyssnat på några av de få intervjuer som finns med Even Kulsveen, kommer du snabbt att lära dig att han är en hårt arbetande och beräknande affärsman med stor passion för whiskey.

Inte för att låta som Benjamin Franklins röst från graven, men det är ändå sant att “Halva sanningen är ofta en stor lögn”. Eller i Willetts fall skulle man kunna frestas att säga att halva sanningen verkar vara synonymt för Willetts PR-avdelning. I vilket fall som helst är Willett en mästare i förklädnad, och inte mindre än fenomenalt skickliga på att svepa in sig i en slöja av rök så tjock att man måste använda en kniv för att skära igenom alla deras historier som uppfunnits för att bejaka de produkter som släppts.

Destillerierna är enligt lag skyldiga att ange var en whiskey destilleras, men i den bästa av alla världar borde destillerierna, enligt min mening, också behöva avslöja vilket destilleri som ursprungligen producerade whiskeyn, men så är inte fallet och Willett utnyttjar det. Som beskrivits i förra veckans granskning köper Willett en del av sin whiskey från andra destillerier och marknadsför dem under sina egna varumärken. Det är inget fel med den delen av processen alls. Denna praxis utövas över hela Amerika, och många av de så kallade sourcade whiskyerna är av utmärkt kvalitet. Där gränsen går enligt mig, är på vilket sätt Willett väljer att marknadsföra sina produkter.

Låt oss använda Rowan’s Creek Bourbon som exempel – som dagens recension handlar om. Om vi tittar närmare på flaskans etikett får vi höra att whiskeyn destilleras i Kentucky och tappas av Rowan’s Creek Distillery, Bardstown, Kentucky. Naturligtvis kommer de flesta anta att whiskeyn faktiskt produceras av ovanstående destilleri. Om vi tittar på den bakre etiketten får vi en söt liten berättelse som på många sätt också stöder detta antagande;

”Rowan’s Creek takes its namesake from the creek that still runs through our little distillery. Back in the late 1700’s when John Rowan first settled around Bardstown, whiskey makin’ was the order of the day. John went on and made a name for himself as a well respected judge and statesmen. The judge is long since gone, but the creek that still bears his name is still carrying the best limestone spring water there ever was for making good Bourbon, so you know the whiskey makin’ is still going on”.

Problemet är bara – som du antagligen redan har räknat ut – så finns inget Rowan’s Creek-destilleri. I sin tur fanns det en viss John Rowan och det finns en flod med namnet Rowan’s Creek, som rinner förbi ett destilleri i Bardstown, KY. Det destilleriet heter Willett, och om du besöker Willetts´s webbplats hittar du Rowan’s Creek Bourbon i deras portfölj. Vilken slump! Vidare, enligt wikipedia, så sköt och dödade John Rowan en annan man under en pistolduell, på grund av ett gräl som hade uppstått under ett kortspel, men den delen glömde dom att skriva på deras etikett.

Ovan nämnda exempel, där Willett tar fram ett fiktivt destilleri och namnger det efter whiskymärket under vilket flaskan lanseras, är tyvärr inte ovanligt. Faktum är att de använder samma procedurer för alla sina produkter – med undantag för deras Willett Family Reserve-serie, med olika historier som berättar om allt från äldre familjerecept till femte generationens master distillers – och det är dessa bittra droppar som gör att jag får ont i magen igen. För jag kan helt enkelt inte förstå det faktum att man känner sig tvungen att mata konsumenterna med sådant skitsnack. Varför spendera all den tiden på alla dessa berättelser, och inte bara skriva det som det är? Om jag försöker komma med ett kvalificerat svar, som inte ska tolkas som en ursäkt för Willett´s räkning, lanserade KBD varumärkena i en tid då många konsumenter såg ner på tillverkare som inte destillerade sin whiskey och ansåg att deras produkter var av betydligt sämre kvalitet än från de destillerier som själva producerade sin whiskey, och därför försökte Willett flyga under radarn.

Rowan’s Creek beskrivs ofta som Noah’s Mills lillebror. Dels då etiketten som designats på de två flaskorna är slående lika, sedan för att Noah’s Mill ryktas innehålla äldre whisky än vad som är fallet med Rowan’s Creek, och sist men säkert inte minst för att Rowan’s Creek tappas på en lägre alkoholprocent än Noah’s Mill. KBD lanserade ursprungligen, på 1990-talet, Noah’s Mill som en 15-årig bourbon, men när åren gick ändrade KBD ordalydelsen på etiketten från; ”This batch of bourbon was aged in wooden barrels for fifteen years”, till ”until fully matured” och tog därmed bort åldersbeteckningen. Men rykten säger att Noah’s Mill för närvarande innehåller bourbon som har lagrats i mellan 4 och 20 år medan Rowan’s Creek innehåller 12-årig whiskey.

Rowan’s Creek och Noah’s Mill lanserades ursprungligen i vinflaskor. Rowan’s Creek i ofärgat glas och Noah’s Mill i en flaskgrön version, som vi känner från vinvärlden. Dessa utgåvors var lackade/vaxade, men 2013 började KBD med plastfolie.

Noah’s Mill. Small Batch – Straight Bourbon Whiskey

Märke: Noah’s Mill
Producent: Willett
Destilleri: okänt
Ålder: NAS
Mash Bill: Ej angiven
Whiskeytyp: Bourbon Whiskey
ABV: 57,15%
Pris: 800 SEK

Doft: Vetebröd, smör, lätt bitter apelsinmarmelad, kolad ek, där du tydligt känner av den höga alkoholprocenten, utan att på något sätt att vara obehaglig. Tvärtom, näsan på Noah’s Mill är bekväm och utsökt.

Smak: Bra viskositet och lätt oljad. Börjar med en våg av svartpeppar, som snabbt ersätts av råsocker, aprikos, fikon, choklad och en touch av pepparmynta.

Eftersmak: Relativt lång eftersmak, med kolad ek, gräddkaramell, kanel och mandarin.

Slutsats: Jag är ett stort fan av Noah’s Mill, som trots sin höga kvalitet verkar vara en av de mer förbisedda och underskattade whiskeys du kan hitta på marknaden. Trots att Noah’s Mill under åren har stigit i pris till 600 DKK är den fortfarande enligt min mening värt vartenda öre.

Betyg: 91/100

Kategori: Fantastisk

Vad betyder detta? Kolla in guiden till vårt poängsystem

Rowan’s Creek – Small Batch – Kentucky Straight Bourbon Whisky

Märke: Rowan’s Creek
Producent: Willett
Destilleri: Okänt
Alder: NAS
Mash Bill: Okänd
Whiskey type: Straight Bourbon Whiskey
ABV: 50,05%
Pris: 530 – 820 SEK

Doft: Knäck-kola, Crème brûlée, vanilj, farinsocker och plommon. Klassisk Bourbon-näsa.

Smak: Börjar med en dominerande smak av svartpeppar och rågkryddor – vilket indikerar att Willett har valt att blanda fat som har ett högt råginnehåll i sin mash bill. De dominanta rågkryddorna minskar långsamt och övertas av en bitter och helt naturlig smak av apelsinskal – som bleknar bort och avslöjar en torr eksmak med en smula vaniljsötma.

Eftersmak: Medium lång med en smak av ek och aprikos som dröjer sig mot tungans baksida.

Slutsats: Kraftig klassisk bourbon In-your-face, dock utan större smaknyanser och – sett ur ett konventionellt perspektiv – inte särskilt välbalanserad. Denna batch av Rowan’s Creek skulle behöva lite sötma för att kompensera den hårda eken, kryddorna och bitterheten. Detta indikerar att faten som används i detta parti har nått en viss ålder. För trots bristen på nyanser och den hårda eken – är alkoholen väldigt mild. Det finns något fantastiskt med en whisky som “sparkar tillbaka” – som du måste investera tid och kraft för att övervinna och tämja. Whiskyentusiaster som har varit så lyckliga att smaka på George T. Stagg från Buffalo Trace vet vad jag menar.

Med det sagt har jag provat Rowan’s Creek-utgåvor med anor till KBD: s Wax Top-period – vilket var vida överlägsen denna Rowan’s Creek-flaska på alla sätt och vis.

Betyg: 85/100

Kategori: Mycket bra

Vad betyder detta? Kolla in guiden till vårt poängsystem

Rowan’s Creek har köpts från whiskeyeksperten.dk för 389 DKK (där den fortfarande kan köpas till det priset). Noah’s Mill-flaskan köptes från Hobro Liquor Store som för 450 DKK. Noah’s Mill kostar vanligtvis cirka 600 DKK. Båda flaskorna är köpta av undertecknad. Varken Noah´s Mill eller Rowan Creek finns att köpa på Systembolaget i dagsläget.

Skriven av Hasse Berg